En autoklav är en form av smart maskin som genom högt tryck desinficerar olika typer av instrument, plast eller livsmedel. Den vanligaste metoden inom sjukvården är att man använder sig av vattenånga i mycket höga temperaturer för att få produkterna 100 % kliniskt rena.
Användningsområden
Dessa maskiner använder man dagligen på sjukhus, biologiska laborationer, på tandläkarmottagningar och för att sterilisera livsmedel. Autoklaver kommer i en mängd olika modeller och storlekar beroende på användningsområde. Det finns både bänkmodeller och golvmodeller, stora som små. På de större sjukhusen brukar det alltid finnas en så kallad sterilcentral där man får in en stor mängd använda instrument varje dag. Instrumenten sorteras, packas om in nya förpackningar och autoklaveras för att kunna användas på nytt. Man kan sterilisera både plast, kemikalier, olika metaller och andra material som förpackade kompresser och förbrukningsmaterial. På sjukhus, tandläkarmottagningar och andra mindre mottagningar, används vanligen vattenånga. I biologiska laboratorier använder man istället ofta olika former av kemikalier som är anpassade för autoklaver. Där kan man autoklavera allt från provrör till utrustning och kärl. Inom livsmedelsindustrin är metoderna inom autoklavering i princip desamma där man placerar olika livsmedelsförpackningar i maskinerna. Syftet med att autoklavera livsmedel är för att leverera säker mat till leverantörer och kunder. Det kan var allt från konserver till vakuumförpackade livsmedel.
Autoklavering – hur går det till?
För att kunna sköta en autoklavmaskin, krävs det stor kunskap och tydliga rutiner. Det finns en hel del faktorer som spelar in för att uppnå en helt steril produkt. Man ska se till att trycket blir rätt, att tiden är tillräckligt lång under processen och att se till så förpackningarna är hela innan de ställs in. När man laddar maskinen, delar man upp lasten i tre kategorier: solida, ihåliga och porösa. De solida materialen kan till exempel vara kärl i rostfritt stål och dessa kräver inte så lång tid i maskinen. De ihåliga materialen kräver mer tid och ett så kallat fraktionerat förvakuum innan sterilisering. De porösa materialen kräver också det så kallade fraktionerade förvakuumet för att uppnå sterilitet i materialet. Porösa material kan till exempel vara kompresser eller andra former av mjuka förband.
Autoklavens historia
Den första autoklaven som hade samma funktioner som en tryckkokare, uppfanns redan år 1879 av den franske mikrobiologen Charles Chamberland. Den senare utvecklingen av autoklaver kom omkring 1930 fram till 1940 med nya metoder. Då började amerikanska ingenjörer utveckla tekniken med mer funktioner av temperatur- och tryckreglering för att uppnå bättre sterilisering.
Längre fram i tiden, år 1968, hade en doktor Earle Spaulding kommit fram till mer systematiska behandlingar och klassificeringar av kirurgiska instrument. Metoderna han uppfann används även idag och går under namnet Spaulding- klassificering.